Om VS inom MVC/BVC

Tillämpning av Vägledande samspel/ICDP inom barnhälsovården

Målsättningen med ICDP programmet inom barnhälsovården är att vägleda föräldrarna  i deras vardagliga samspel med barnet. En vägledning som avser att ta tillvara och stärka  föräldrarnas  lyhördhet för barnets behov så att en positiv utveckling och anpassning blir möjlig hos barnet. Hur detta sker varierar historiskt och kulturellt.

Att främja en positiv uppfattning om och inställning till barnet

En viktig utgångspunkt i programmet är att föräldrarna har starka känslomässiga band till barnet och ser barnet som en medmänniska med egna tankar och behov. Programmet lägger stor vikt vid att ge stöd till föräldrarna så att de  litar på sina egna förmågor och tror sig om att  kunna uppfostra sitt barn. En sådana uppfattning och attityd är avgörande för att ta hand om och  upprätthålla ett positivt samspel till barnet. När föräldrarna uppfattar barnet på ett känslomässigt och lyhört sätt samt har värderingar som överensstämmer med samhällets kommer mycket  i deras uppfostran att te sig självklart.

Att främja ett positivt känslomässigt samspel mellan föräldrar och barn

Det är viktigt att föräldrarna är lyhörda inför barnets sätt att uttrycka sig. De behöver också kunna möta barnets behov både känslomässigt och praktiskt. De flesta föräldrar har också ett sådant förhållningssätt redan vid barnets födelse och uppfattar barnet som en person med egna avsikter och önskningar som de kan identifiera sig med. Då kommer föräldrarna också att uppfatta barnets olika uttryck och handlingar som meningsfyllda, dvs barnet vill säga något med sitt beteende och att detta då självklart kräver ett  “svar”. Därmed finns grunden för ett positivt och utvecklingsfrämjande samspel. Då kommer barnet att känna tillit till och knyta an till såväl föräldrarna som till andra viktiga personer i barnets omgivning.

Förälderns vägledande och pedagogiska roll

Detta är en viktig, men underskattad aspekt av tidig omsorg (Carew 1980, Klein 1990 och Rogoff 1990). ICDP-programmet har därför tagit med föräldrarnas vägledande och pedagogiska uppgift. Denna lärande dimension i programmet har två delar. Den ena delen handlar om att skapa mening åt och utvidga barnets upplevelser, dvs. föräldern berikar barnets upplevelse genom att sätta ord på och förklara det barnet upplever. Detta väcker intresse och engagemang hos barnet.Den andra delen handlar om att när små barn t.ex. arbetar målinriktat i en lek behöver stöd för att upprätthålla och genomföra leken. De behöver hjälp för att utveckla sin förmåga till självkontroll, som också kan kallas “metakognition”, dvs. förmågan att bedöma, se alternativ och planera sina handlingar. Detta gäller också inom det moraliska området  i samspel med andra barn och vuxna. Då avses det vi brukakalla för “gränssättning” och som ofta betonar vikten av att barnet utvecklar sin förmåga att kontrollera aggressiva och egoistiska impulser. Barns moraliska handlande omfattar dock mer än kontroll av negativt beteende. Det handlar även om att visa medkänsla, hjälpa andra barn som har det svårt, samarbeta och förstå vad som är rättvist i samspel med andra barn.

Att förmedla programmet till föräldrarna

Effekten av programmet beror helt och hållet på det sätt som programmet förmedlas till föräldrarna. I många program har själva utformandet varit instruktivt och styrande. Därför har stor vikt lagts på att utveckla en positv känslomässig dialog mellan föräldrar och vägledare i ICDP-programmets genomförande. Det är viktigt att vägledaren undviker att vara undervisande och påtvingande eftersom   detta lätt leder till passivitet och risk för en ytlig förståelse. Forskning  har visat att varken förklaringar eller demonstrationer är tillräckliga för att åstadkomma förändringar i föräldrarnas samspel med sina barn. För att ett beteende skall förändras krävs ett aktivt engagemang där nya idéer får prövas praktiskt. Föräldrarna behöver därför få goda möjligheter att pröva sina tankar om att utveckla och stärka sitt samspel med barnet och ev. att förändra samspelet (Bromwich 1981).Som en konsekvens av detta finns det i ICDP-programmet en hög ambition att stödja föräldrarnas egna aktiviteter. Det är viktigt att vägledaren bekräftar och uppmärksammar föräldrarnas egna positiva omvårdande beteenden.

Vägledningen utformas inom ramen för åtta samspelsteman. Dessa teman diskuteras både i föräldragrupper och med vägledaren individuellt. Föräldrars individuella möten med vägledaren innehåller både diskussioner och förklaringar om de olika samspelstemana.

Socio-ekologiska aspekter

När samspelet mellan föräldrar och barn bryter samman, kan det vara en del av ett mer omfattande mönster som ytterst hänger samman med sociala och ekonomiska förhållanden utanför familjen. Detta kan ändå leda till en stressad familjesituation som då inte beror på konflikter mellan familjemedlemmar eller föräldrars oförmåga att ta hand om sina barn. Som exempel på en sådan situationkan nämnas när den ena  föräldern blir arbetslös p.g.a. arbetskonflikt. Detta kan i sig upplevas som en social orättvisa och i värsta fall leda till social förlust genomförsämrade relationer till andra människor som gör att det sociala nätverket inte längre fungerar. Barnen kan drabbas av liknande sociala förluster och förlora kamrater, utveckla skolproblem, kriminalitet osv. Under sådana omständigheter är det nödvändigt att beakta alla faktorer som bidrar till belastning och stress i familjen och som orsakar att föräldrar mister eller försummar sin naturliga kontakt med barnen. När ICDP- programmet används i ett kliniskt sammanhang eller inom socialtjänsten är det viktigt att även andra åtgärder sätts in som komplement till det direkta arbetet med att förändra kvaliteten i kontakt och samspel mellan föräldrar och barn. Man kan inte räkna med att enkla interventioner riktade mot speciella funktioner i familjen kommer att ha en särskilt långvarig effekt om inte detta sker som en del av en integrerad plan som baseras på en analys av familjens problem i ett större sammanhang. (Beckwith 1990). ICDP-programmets målsättning är först och främst att verka i ett hälsofrämjande perspektiv.