Om VS inom förskolan

Förmedlad inlärning (Klein 1990) är ett begrepp som numera finns i det psykologiska och pedagogiska språkbruket. Förmedlad inlärning betyder att barnets upplevelser och inlärning förmedlas, stöds och leds av en annan person med större insikt och erfarenhet. Därför har förmedlad inlärning också kallats “väglett deltagande” (Rogoff 1990) eller “inlärning i zonen av möjlig utveckling”(Vygotsky 1978).

Anhängare av denna uppfattning hävdar att om barn hänvisas till sig själva utan stöd från vuxna kommer de att bli allvarligt begränsade i sin utveckling. Med detta synsätt kommer kvaliteten på den vägledning som sker mellan omsorgsgivare och barn att vara avgörande för barnets utveckling. Anhängare av en barnorienterad pedagogik hävdar att barnets egna initiativ  och dess egen aktivitet är avgörande för att det barnet tillägnar sig skall bli till   personlig och autentisk kunskap. Det är barnets egna erfarenheter som skall utvidgas. Det som påtvingas barnet utifrån och inte överensstämmer med barnets egna erfarenheter blir en ytlig kunskap, ett slags”fasadkunskap” som får barnet att känna sig främmande inför vad det tvingats lära sig.

Sådana påtvingade kunskaper hänger inte ihop med barnets eget sätt att förstå vilket kommer att försvåra inlärning och förvirra barnet. (Hundeide 1973) Det är därför viktigt att påpeka att förmedlingstraditionen som den utformats av Feuerstein och Klein alltid understrukit att det måste finnas “ömsesidiga avsikter” mellan omsorgsgivare och barn om god kunskaps- ocherfarenhetsförmedling skall kunna äga rum.

Därmed framgår det klart att denna tradition i långt större grad än t.ex. Piaget och Montessori betonar denvägledande roll som omsorgsgivaren har i barnets utveckling.Det kommer alltid att vara en svår balansgång mellan att låta barn fritt få följa sina egna initiativ å den ena sidan och att påtvinga barn föräldrars/pedagogers önskningar och vilja å den andra sidan. De flesta i vår kultur menar nog att barns positiva initiativ måste respekteras för att en sund och självständig utveckling skall kunna ske.

Därför kommer förmedlad inlärning i första hand att handla om att stödja,utmana och hjälpa barnet utifrån barnets egna intressen och initiativ. Med ett sådant förhållningssätt kan den vuxne utan tvång få barnet att utveckla de färdigheter och den kunskap som krävs för att anpassa sig inom en gemenskap med andra. I praktiken betyder detta att vi är lyhörda inför barnets initiativ och aktivitet, att vi tar oss tid att dela erfarenheter, förmedla meningen med och utvidga det barnet visar intresse för. När vi på detta sätt deltar i barnets aktivitet, vägleder  och hjälper barnet att genomföra sina ambitioner, beskriver och förklarar det som barnet upplever, då förmedlar och berikar vi barnets erfarenhet. Detta är en normal, social process. Det har visat sig att denna form av samspel med en eller flera omsorgsgivare på sikt har en avgörande betydelse för barnets kognitiva och sociala utveckling. (Caren 1980, Klein 1992)