Målsättningen med ICDP-programmet är först och främst att påverka och förbättra kvaliteten på samspelet mellan omsorgsgivare, vanligtvis föräldrar och barn. För detta ändamål finns utformat åtta teman för gott samspel, som också har sammanfattats till "tre dialoger mellan omsorgsgivare och barn" (2). Men för att ett gott samspel skall kunna utvecklas är det nödvändigt att omsorgsgivaren har en positiv uppfattning om barnet. Det vill sa?ga att omsorgsgivaren uppfattar barnet som en person med utvecklingsmöjligheter, en person som hon/han tycker om och kan "identifiera sig med empatiskt"(1). Vid de tillfällen då omsorgsgivaren har en negativ och begränsande uppfattning om barnet, lägger programmet stor vikt vid att främja en mer positiv och utvecklande uppfattning om barnet.
För att kunna förbättra omsorgsgivarens relation till barnet är det viktigt hur vägledaren förhåller sig när hon/han skall vägleda omsorgsgivaren (föräldern). Här räcker det inte med traditionella uppmaningar och instruktioner! Som stöd till vägledarna finns därför de sju principerna för att öka omsorgsgivarens sensibilitet för barnet (3).
Men det hjälper föga att sensitivisera omsorgsgivare, till exempel på en skola, om ledningen i verksamheten är emot att det skall ske en förändring. Med andra ord: vissa grundförutsättningar måste finnas om programmet skall kunna omsättas i praktiken och ha bärkraft. För detta finns principer för implementering (4).
Programmet finns också anpassat till olika målgrupper utifrån de grundläggande ICDP-principerna. Det gäller barhälsovård förskola, skola, socialtjänst och äldreomsorg. Det finns även upplägg för etniska minoriteter och för barn med nedsatt funktionsförmåga (5).